Mimmi

Jag är sjuk. Kollar på massa avsnitt av law & order: special victims unit därför att jag redan har laddat ned allt annat jag gillar som går att ladda ned. These are desperate times.
Jag tänker försöka börja blogga dagligen. Mestadels för min egen skull, men jag har även upptäckt att jag faktiskt har ett par läsare om dagen och jag blev förvånad själv över hur glad det gjorde mig. Inte så att jag hoppade upp & ned direkt, men jag blev liksom lite varm i hjärtat... Hahah. Nej, men jag tänker att om det faktiskt finns folk som tycker ens liv/tankar/åsikter är värt att läsa om så blir jag mer peppad på att skriva. Men jag är lite besviken på mig själv ändå, därför att det finns så mycket jag vill få ur mig men så fort jag börjar skriva på det så känns det dumt och, ptja, pinsamt. Vilket kanske är lika bra, nu när jag tänker efter. Plus att jag gillar inte att känna mig så granskad av människor man (förmodligen) inte känner.

En sak som jag saknar med mig själv från förr är hur meningsfullt jag tyckte att allt var. Låt oss säga att jag ritade en bild med en text till och verkligen var stolt över den eftersom att det var något JAG skapat. Men nu, så fort jag kladdat ihop något så har jag glömt bort teckningen helt efter någon dag. (Typiskt en bild&formare att ta ett estetiskt exempel, höhö)
Vill hitta tillbaks till den tiden då jag lyssnade på musik som verkligen kändes i hjärtat och inspirerade en. Tror att anledningen till att jag undviker den typen av musik nuförtiden är för att jag har stängt av mina känslor så pass mycket nu att om jag påminner mig själv om hur mycket jag brukade känna så påminns jag även om hur apatisk jag egentligen har blivit..
Men efter att man varit med om så mycket som gjort så ont i hjärtat, så nästan måste man lära sig att kunna kontrollera och stänga av känslor helt. Det är därför jag har kunnat klara mig så bra nu i livet och inte ältar vad som hände med min syster, osv. Men det har även kostat mig en del, och det är egenskapen att kunna uppskatta meningsfulla saker. Och det är en mycket värdefull egenskap, så enda sen dess har jag börjat ifrågasätta livet och blivit rätt så less på det mesta, ser inte någon riktig mening med livet.
Mina vänner & jag brukar driva om att jag alltid har något negativt att säga om allting, "finnen" kallas jag då (eftersom jag är halvfinsk). Men egentligen vet jag att det är mer än bara mitt finska blod som har något att göra med saken.

MEN! det ska bli ändring på det. Tänker inte bli en sån som sitter hemma och tycker att allt och alla är skit. Okej nu har ju jag i och för sig inget annat val eftersom jag är sjuk och därför också strandsatt här hemma.. Vilket leder till sånt här tänkande och ordbajsande på bloggen. Imorgon tänker jag nog fan ta mig en fin vinterpromenad längs årstaviken(om det inte är världens storm dvs) med Coldplay i öronen och om fortfarande inte väcker en endaste liten känsla, ja då vet jag inte vad.

Nä. Har ju fan en hel drös med avsnitt av law & order kvar... Skriver nog något imorrn, tjarå!