Mimmi

Håller pennan i ett krampaktigt grepp.
Formar mitt namn i kajal på skrivbordet i glas, där min dator alltid är placerad.
Skriver Mimmi många gånger om, som att jag försöker övertyga mig själv om att det är mitt namn.
Eller bara övertyga mig själv om att jag är jag.
Stirrar allvarsamt på bokstäverna som upprepar sig medan jag formar dem med kajalen.
M & I, MM & I. Jävla namn man har.
Ljudet av ett meddelande.
Jag tar min tid och trycker sedan upp Din chattruta.
Läser. Fattar inte. FÖRSTÅR inte Dig.
Kan liksom inte greppa att du inte förstår mig, vad/hur jag menar.
Suckar tungt, förklarar för dig att jag vill inte prata med dig.
Du försöker några gånger, sen du ger upp.
Bara sådär.
Jag tror jag hade hoppats på att du kämpat lite mer, men egentligen..
Vad hade det tjänat till? Jag har bestämt mig. Aldrig mera du.
Det du gjorde och även din oförståelse över det fick mig att inse att du kanske inte tycker om mig lika mycket som jag gillade dig.
Och sånt funkar aldrig.
Inte i längden.
Det vet jag allt för väl.