Mimmi

Klockan är 04:37 och som ni förstår så är jag redan up with the tupp, redo för ännu en spännande dag in the life of Mimi!!!!!
Nä skojabah, har faktiskt inte lagt mig än. Fattar inte hur jag lyckas stanna uppe så sent varje jävla natt? Jag vill sova men jag typ ORKAR inte.. Det skumma är att jag gör liksom inget vettigt heller, utan jag vandrar runt lite i mitt rum, byter kläder hela ti'n av någon anledning, kollar lite på usla tv-program som bara sänds vid såna här tider därför att ingen kollar på dom ändå, sen så sitter jag vid datorn och läser bloggar (som för övrigt suger), etc. Vad fan är problemet?
Jag BORDE ju verkligen sova, var faktiskt på väg att göra det för några minuter sen men så kom min hjärna på ursäkten att jag måste ju skriva ett blogginlägg om det här. Så... Nu har jag gjort det. Måste väl sova, antar jag, ska upp vid 10.... Yeah. FML.

eey.
Julen har varit bra, åt jullunch hos pappas flickvän och sen firat med släkten på kvällen. Har fått en ny mobil, en samsung galaxy närmare bestämt. Fett najs. Sen fick jag en massa annat också, men jag är lat och orkar inte skriva det.
Men ja sen julafton har jag inte haft för mig så mycket.. Igår var Issi, Linniz och Felix hos mig och vi(jag) spelade Amnesia, ett jääääätteläskigt spel! eller inte, haha. Sen kollade vi på filmer och åt en massa. Najz. Idag var jag med Linniz i stan och köpte kläder, som jag sedan upptäckte var ganska fula... Köpte också en ny webcam för en billig slant som ändå var rätt bra.



Jag ska tyyyyyp vänta tills law&order svu börjar kl 2. Tills dess ska jag nog spela the sims2. Älskar jullov!

Tja, tja. Tidigare idag var jag hos min logoped, alltså den personen jag gått till de senaste veckorna för att göra tester och sånt för att få reda på om jag har diagnosen dyskalkyli. Det är typ som dyslexi fast att man har jätteproblem med matte och räkna och sånt istället för läs och skriv-svårigheter. Ja och idag fick jag höra att, ja, jag har dyskalkyli. Grov också, för den delen. I hela mitt liv har jag gått runt och känt mig så korkad och dum i huvudet, och lärare har tyckt att jag varit lat och helt enkelt inte velat lära mig. Och även om jag har fått otroligt bra resultat i svenska engelska, och även i andra ämnen, så har jag inte kunnat glädja mig över det pga klumpen i magen att det skulle vara förgäves om jag ändå inte klarar matten. Och mina föräldrar har blivit galna på mig, försökt hjälpa mig, tjatat och jag vet inte vad. Och jag har ju blivit frustrerad och ledsen på dem och hela situationen, jag har ju ändå ALLTID försökt. Har aldrig gett upp, efter omprov efter omprov efter omprov, så har jag alltid sett till att det fixats sig på något sätt. Och lärarna har alltid gett mig "snällbetyg" så att jag ska kunna komma vidare och nu i gymnasiet så går allt som har med matte att göra åt helvete. Så får man ett sånt här besked, att det inte bara har att göra med att jag varit trög, utan det har faktiskt berott på något. Det känns jävligt bra, men önskar att jag gjort utredningen tidigare så att jag hade kunnat få riktig hjälp tidigare...

Efter att jag varit hos logopeden så begav jag mig till Issi och satt med henne och hennes syrra och kollade på Harry Potter 1 och Ringaren i Notre Dame. Det var naaajs. Gillar att se filmer man redan sett 100 gånger för då kan man kommentera fritt hur mycket man vill och ändå inte förstöra filmen för någon annan, asbra (Y) Det var kul i alla fall, men käkade så jävla mycket chips att jag känner mig fett illamående och när jag kom hem så kände jag en enorm stank av kålrot här hemma. Ppappa har lagat kålrotsgratäng så det stinker i hela lägenheten och jag som redan mådde illa alltså... Uäääh.:(

Aja nu ska jag antingen sova eller snacka mer med folk på msn. Hm.

.. Medicinera ungdomar under 18-års ålder är riktigt fel? Var ute nyss och promenerade med min gode vän och vi pratade om det här, med motivering att den personen har haft det svårt när personen vuxit upp och har väldigt länge fått gå till bup och såna mottagningar. Personen säger att dom här människorna har väldigt länge försökt ge personen medicin, utan att veta vad felet faktiskt är. Man kan inte bara slänga åt någon som mår dåligt lite piller och sedan förvänta sig att personen ska må bra. Särskilt i tidig ålder. Jag menar nu inte att det är fel för att det alltid slutar dåligt och att man inte mår bättre utav det, för det vet jag att det är inte sant. Men jag tycker att det är jävligt dumt att t.ex en 15-åring som mår dåligt ska gå runt och vara fullproppad med piller för att kunna funktionera, när de aldrig ens fått reda på andra sätt som kanske funkar bättre. En människa som som känt sig psykiskt svag redan som liten har ändå alltid en chans att må bättre ju mer livet förändras under uppväxten. Jag tror att medicinering vid för tidig ålder fångar ungdomen kvar i tankarna om att det är hopplöst, eftersom att det är, vad jag kan tycka, väldigt lätt att känna att ja om jag måste käka piller då MÅSTE det vara nåt fel på mig. Eftersom det kan kännas som en väldigt extrem åtgärd. Men nuförtiden ses det så himla lätt på sånt här, det kan man förstå så fort man slår på tvn; "har du ont i huvudet, ta det här pillret, då känns det garanterat bättre!" "har du magbesvär, ta det HÄR pillret!"

Jag tar själv nästan aldrig något sånt för att jag tycker att det är väldigt onödigt. Tar man för ofta alvedon kan man säkerligen bli immun mot det till slut och då öka dosen för att det inte sker någon förändring och det är nog inte så hälsosamt. Inte med tanke på hur mycket biverkningar det finns. 
Jag är av åsikten att man kan förändras bara man har viljan. Och jag tror att den här viljan försvagas då man redan vid tidig ålder fått för sig att man är dum i huvudet och inte klarar någonting utan medicin. OBS, Nu talar jag inte om diagnoser som t.ex adhd, då medicinering faktiskt är nödvändigt, jag menar folk som lider av exempelvis depression och som har haft en jävligt svår och tragisk uppväxt och dylikt. Man kan inte radera sin barndom, särskilt inte med piller. Att lägga den bakom sig är inte att radera den, utan att acceptera att det har varit så men att man går vidare och det tror jag ör den sundaste vägen ur det hela. Att acceptera det. Inte omfamna och se på det med värme, särskilt om det inte funnits någon värme. Det är dumt att försöka inbilla sig att det nog inte var så farligt, se på det med allvar, men fokusera ändå på NUET. 

Jag lider av depression, dock inte så grov men jag har jävligt svårt att se det positiva och meningen i saker och ting och mår dåligt otroligt ofta. Detta är mestadels pga att min syster avled för ganska exakt 2 år sedan. Jag kan ge mig fan på att om jag skulle gå till någon sån mottagning, så skulle de föreslå att jag tog något mot ångesten jag har. Men redan från början, när det precis hände, försökt att acceptera det och pratat om det, skrivit om det. Att förneka det är inte svaret. Jag vet att om jag hade grävt ner mig i det redan från början, så hade det kunnat gå jävligt dåligt och det hade inte min syster velat.

Svaret är inte att bedöva känslor med piller och sådant, känslor är jävligt nyttigt, även om det kan kännas förjävligt. Att gå runt och må bra hela tiden, det är inte mänskligt och det finns inte ens. Alla mår dåligt, ska man då börja medicinera alla jävla människor som finns? DET, om något, vore jävligt sjukt.

Hoppas att någon tar sig tid och läser det här, för det är ändå är en jävla viktig sak som många inte ens tänker på, men som är bra att ha i åtanke.
Med det sagt så ska jag gå och ta mig en macka.

Hej hej! Idag hare inte hänt så mycket alls, gick i skolan till typ 11:25 som vanligt på torsdagar och sen var jag med Lina ett tag, vi drog till Odenplan, gick vilse ett tag och fröz som fa-an. Men sen hittade vi till frisören som jag bokade tid hos friösr tills på lördag för att sätta in litteh löshår, hehe. Asdyrt, men det är ändå en tidig julklapp från mamma och lär inte få så många mer julklappar såatteh.
Sen dess har jag bara suttit här hemma och pratat med folk på fejjan. Varför mötas IRL när fb finns?? Haha, jk.


Jävligt catchy, alltså.

Ja, nu ska jag kolla på Criminal Minds. Blir liksom lite varm i hjärtat varje gång jag ser att det ligger ett nytt avsnitt uppe på pb <3 Så fin, så fint.

TjaH. Jag vet att jag är dålig på att skriva i min bloggish men jag glömmer lätt bort sånt. Även om jag inte har något annat att göra så har jag så svårt att göra saker som måste göras just därför att jag MÅSTE. Har jättesvårt för sånt! Sitter hellre och typ stirrar in i väggen, eller nåt..
Happ, så har man klippt raklugg igen då. Ångrade mig igen som vanligt dårå och ska låta den växa ut, tror jag. Raklugg ser så bra ut på alla andra, varför kan det inte passa mig?! lölöl.

Sen så har det inte hänt mer än att nyårsplaner är spikade och att jag är så förihelvetes jävla förkyld :(

Jag och världens bästa katt, Tiger♥♥. Har haft honom sen jag var 5 år and aj löv hiiim. Katter är finaste djuret, tycker jag (Även fast jag tjatade mig till en hund för typ ett halvår sen, löl) Förstår inte folk som inte gillar djur, jag gör verkligen inte det.

Tandläkaren nu då. Kul kul...

Any way you run, you run before us
Black and white horse arching among us

Alltså... Amelie från Montmartre är en utav världens finaste filmer och Audrey Tautou är en utav världens vackraste kvinnor!

Har lyssnat på soundtracket till filmen ett bra tag nu, särskilt eftersom att jag skriver en uppsats om Henri de Toulouse-Lautrec på engelskan, passar ju rätt bra tyckerja! Förutom Tokyo och London, så är Paris det stället jag skulle kunna tänka mig att flytta till när jag blir stor, hihi. Men att få en lägenhet i Paris(helst Amelies lägenhet i filmen, heeheh), eller någon utav platserna jag nämnt ovan, skulle vara en nästintill en omöjlighet.. Men att drömma är det inget fel på!

Tja! Ska snart till min kusin som fyller 19 år idag. Och det är väl enda planen för idag, typtyptyp. Har käkat äggröra med sojakorvsbitar, dä va gött (varför ska jag alltid skriva om mat och godis hela tiden för?).
Sen hare ju inte hänt något mer... Funderar på att börja lägga upp saker som jag ritar? Önskar jag kunde scanna in dom i datorn, men har ju ingen scanner. Så får väl fota och försöka fota dom bra. Eller nåt. Kanske inte ens ska lägga upp några teckningar. Eller?
Är på skumt humör idag, ska sägas. Eller, saker och ting känns väl bra, men det är som om nåt saknas.. hmhmhm.

Slänger upp en 5 minuters gammal bild på mig då, för gammal vänskaps skull liksom (wait, what?)

When I feel alive
I try to imagine a careless life
a scenic world where the sunsets are all
breathtaking

Beirut♥

Shenna. Skulle egentligen gått ut med mina kompisar nu, leta lite fezt you know, meen. Pallar inte. Är rätt nere, tänker massa negativa tankar om typ allt möjligt. Hatar såna här depp-dagar, särskilt när det infekterar ens fredag.

Men men, har käkat lite thai-mat, eller jaa, mycket thai-mat DÅ. Det ligger en sån här thai-take away-grej precis utanför mitt hus så det är rätt nice. Kan man springa ned i pyjamas och beställa lite vårrullar bara sådär på morgonkvisten. Inte för att jag har gjort det, men jag KAN om jag skulle vilja och det är allt som räknas ändå? Heheh.
Förutom att ha ätit middag så har jag inte gjort mycket annat. Är smällmätt nu, men enligt mina beräkningar så borde jag få plats med lite chips och dipp om sisådär 1 timma B)

Just nu sitter jag och, nu kommer ni tro att jag är värsta knarkizen som precis rökt på, tokstirrar på mina händer. Hahha. Alltså, folk har alltid reagerat starkt på att jag har små händer men jag har fan aldrig märkt det själv, förutom precis nyss(skrev 'nuss' först, HAHAHHA, vad är det liksom?!) och det ser jättekonstigt ut! Kommer aldrig sluta tänka på det nu! Gaah

Hoho, idag är en bra dag. Vi slutade 11.25 efter att vi jobbat med våra gipsfigurer på bilden. Vi hade fått nys om att Kat von D skulle designa sin bok i Kulturhuset och bestämde oss för att dra dit! Hur ofta träffar man henne, liksom. Det var jag, Lina, Madde, Wilma, Tor, Hannes, Leo, Ivar och Tony som gick dit. Kön var otroligt jävla lång alltså. Jag gillar Kat von D men har aldrig varit såå intresserad, så ett tag funderade man ju på om det var värt. Men det gick jäkligt snabbt att köa, så plötsligt var vi längst fram. Och hon var så jävla trevlig och snygg! Hon är typ den enda som passar i sådär många tatueringar.
Fick i alla fall en kram och stod bredvid henne på fotot, hihih. Fast Tor var nog den lyckligaste efteråt, han är ju typ kär i henne hehe.



Nä, nu ska jag öppna två luckor på min chokladkalender och ladda ned the sims-grejer. Tjaråå

Köpte den här tröjan på Urban outfitters häromdagen. Nu såg jag att det är en tröja i killmodell, finns inga för tjejer. Får bara killar får lyssna på Bob Dylan, eller???+++ Äre så??
Hehe, nerå. Bryr mig inte så mycket, tänker ju ha den ändå. Fortfarande en apsnygg tröja.

Det var en rödhårig krulltott på bilden men klippte bort bort fejan. Så nu sitter jag här och mår dåligt åt hans utstickande ådror. Är det bara jag som har fobi för väldigt synliga ådror? Bläh, det ser ut som maskar under huden.

Mötte Cosmos bästis Bonzo (den lilla saken där som man knappt ser)

Ibland ser han allt ut som en skäggig gubbe!
♥♥Fluff